Jag har chansat så många gånger, fått mina vener sönderslitna av hårda ord i ett rum utan något att gömma sig bakom. Jag har släppt in människor som sedan lämnar fula ärr i det som skall kallas själen, glömt bort och gjort om samma misstag, det är inte annorlunda den här gången. Mina tankar verkar inte finna någon utväg när allt kommer tillbaka, jag tappar allt och släpper allt jag tidigare känt. Det är skönt när saker rinner av, istället för att falla ner i en svart färgfläck återfår jag mina vanliga tankar, visioner och karaktärsdrag.